22.12.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 441/8

1.

Enligt artikel 67.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen utgöra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa med respekt för de grundläggande rättigheterna och de olika rättssystemen och rättsliga traditionerna i medlemsstaterna.

2.

Ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa, där rättsligt samarbete kan bedrivas, kräver inte bara kunskap om EU-lagstiftningen, utan också ömsesidig kunskap om rättssystemen i andra medlemsstater, inbegripet den nationella lagstiftningen.

3.

Syftet med European Legislation Identifier (ELI) är att göra det lättare att få tillgång till, dela och koppla samman rättsinformation som offentliggjorts genom nationella, europeiska och globala rättsinformationssystem.

4.

ELI används för att skapa ett mer öppet, direkt och transparent system för tillgång till lagstiftning för medborgare, företag och förvaltningar på EU-nivå och utanför EU.

5.

Användningen av ELI och strukturerade metadata för att hänvisa till och klassificera lagstiftning ger garantier för enklare tillgång till rättsinformation och underlättar utbyte och vidareutnyttjande av densamma. ELI används exempelvis för att effektivisera processen för anmälan av nationella införlivandeåtgärder till kommissionen och Publikationsbyråns offentliggörande av dem på webbplatsen EUR-Lex.

6.

ELI-systemet ska särskilt göra följande:

7.

Rådet har antagit följande slutsatser:

8.

Portaler för nationella och europeiska officiella tidningar ger tillgång till information om lagstiftning och andra officiella publikationer.

9.

Kunskap om EU-lagstiftningens innehåll och tillämpning kan hämtas från EU:s rättskällor och från nationella källor, framför allt nationell lagstiftning som genomför EU-lagstiftningen.

10.

Samarbetet inom Europeiska unionen har gjort att behovet av att identifiera och utbyta rättsinformation från regionala och nationella myndigheter på europeisk nivå har ökat. Detta behov kan delvis fyllas genom att göra rättsinformation tillgänglig i digital form och genom den utbredda användningen av internet. Utbytet av rättsinformation i elektronisk form begränsas emellertid av de olikheter som finns mellan de olika nationella rättssystemen och skillnaderna i de tekniska system som används för att lagra lagstiftning och visa densamma på nationella webbplatser. Detta hämmar kompatibiliteten mellan nationella och europeiska institutioners informationssystem, trots den ökade tillgången till dokument i elektronisk form.

11.

Användningen av ELI, som bygger på principen om frivilligt och gradvist antagande, bidrar till att dessa problem kan övervinnas. Genom att välja att använda unika identifikatorer, tilldela strukturerade metadata för nationell lagstiftning i officiella tidningar samt offentliggöra metadata i återanvändbart format kan medlemsstaterna möjliggöra effektiva, användarvänliga och snabbare sökningar och informationsutbyten samt effektiva sökmekanismer för lagstiftare, domare, rättstillämpare och medborgare.

12.

Varje medlemsstat bör fortsätta att ge ut sina egna nationella officiella tidningar på det sätt de anser vara lämpligt.

13.

Ett gemensamt system för identifiering av lagstiftning och strukturering av tillhörande metadata anses emellertid vara praktiskt, både för att underlätta den fortsatta utvecklingen av sammankopplingen av nationell lagstiftning och för att underlätta rättstillämpares och medborgares användning av dessa rättsinformationssystem.

14.

ELI ska införas gradvis på frivillig grund och på ett kostnadseffektivt sätt ge allmänheten åtkomst till tillförlitlig och aktuell lagstiftning. För detta ändamål gäller följande:

15.

Genom ELI kan medlemsstaterna och Europeiska unionen referera till lagstiftning i olika rättssystem på ett flexibelt, självdokumenterande, konsekvent och unikt sätt. ELI URI:er identifierar på ett unikt och säkert sätt enskilda lagstiftningsakter i hela Europeiska unionen, samtidigt som de nationella rättssystemens särdrag beaktas (1).

16.

ELI tar hänsyn såväl till komplexiteten och särdragen hos de regionala och nationella rättssystemen och EU:s rättssystem som till ändringar i rättsresurser (t.ex. konsolideringar, upphävda rättsakter etc.). ELI är utformat för att friktionsfritt fungera vid sidan av befintliga system med hjälp av strukturerade data, och nationella utgivare av lagstiftning på europeisk nivå kan införa systemet i sin egen takt.

17.

Utöver medlemsstaterna uppmuntras även kandidatländerna, Luganostaterna (2) och andra att använda ELI-systemet.

18.

Som uppföljning av rådets slutsatser av den 26 oktober 2012 har följande rekommendationer genomförts:

19.

Rådet välkomnar initiativet från ett antal medlemsstater att på frivillig grund genomföra ELI på nationell nivå.

20.

Arbetsgruppen European Legislation Identifier, nedan kallad ELI-gruppen, är det organ som har inrättats av Europeiska unionens råds arbetsgrupp för e-lagstiftning (e-lagstiftning) för att fastställa ELI-relaterade specifikationer och säkerställa framtida utveckling och underhåll av dem inom en strukturerad ram.

21.

Expertgruppen för ELI inom arbetsgruppen för e-lagstiftning (e-lagstiftning) bör föra detta initiativ framåt genom att

22.

Rådet noterar att var och en av ELI:s pelare (dvs. unika identifikatorer, ontologi och metadata) införs gradvis, valfritt och på frivillig grund.

23.

ELI:s pelare kan införas oberoende av varandra, men ELI:s fulla potential kan utnyttjas när de alla kombineras. Rådet uppmanar de medlemsstater som beslutar sig för att införa ELI på frivillig grund att