(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket till Europeiska rådet sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallad Euratom) i enlighet med artikel 50 i EU-fördraget, som ska tillämpas på Euratom enligt artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(2)

Den 22 maj 2017 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Förenade kungariket om ett avtal där villkoren för landets utträde fastställs, med beaktande av dess framtida förbindelser med unionen.

(3)

Förhandlingarna fördes mot bakgrund av de riktlinjer av den 29 april och den 15 december 2017 och av den 23 mars 2018 som Europeiska rådet har tillhandahållit med det övergripande syftet att säkerställa att Förenade kungarikets utträde ur unionen och Euratom sker under ordnade former.

(4)

Den 25 november 2018 godkände Europeiska rådet avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat avtalet).

(5)

Eftersom förhandlingarna har avslutats bör avtalet undertecknas på unionens vägnar, med förbehåll för att de förfaranden som krävs för att avtalet ska ingås avslutas senare.

(6)

I enlighet med artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen ska artikel 50 i EU-fördraget tillämpas på Euratom.

(7)

I avtalet föreskrivs en övergångsperiod under vilken – trots alla följder av Förenade kungarikets utträde ur unionen när det gäller Förenade kungarikets deltagande i unionens institutioner, organ och byråer – unionsrätten, inklusive internationella avtal, kommer att vara tillämplig på och i Förenade kungariket. Kommissionen bör därför, på unionens och Euratoms vägnar, meddela övriga parter i de internationella avtalen att Förenade kungariket under övergångsperioden ska behandlas som en medlemsstat vid tillämpningen av de avtalen.

(8)

Enligt artikel 185 andra stycket i avtalet får unionen, när den gör den skriftliga anmälan om att unionens nödvändiga interna förfaranden avslutats, med avseende på varje medlemsstat som har anfört skäl som rör grundläggande principer i den medlemsstatens nationella rätt, förklara att verkställande rättsliga myndigheter i den medlemsstaten under övergångsperioden, utöver de skäl för att vägra verkställighet av en europeisk arresteringsorder som anges i rådets rambeslut 2002/584/RIF (1), får vägra att överlämna sina medborgare till Förenade kungariket enligt en europeisk arresteringsorder. Det är därför lämpligt att införa en tidsfrist inom vilken de medlemsstater som vill utnyttja denna möjlighet bör informera kommissionen och rådets generalsekretariat om detta.

(9)

I enlighet med vad som föreskrivs i artikel 50.4 i EU-fördraget har Förenade kungariket inte deltagit i rådets överläggningar som rör detta beslut och inte heller i antagandet av beslutet.